Hoparne upplöstes för dessa patruller, men endast för att åter skocka sig på andra ställen. Högvakterna förstärktes under qvällens lopp, och den halfva bataljon som blef hemma kasernen fick ordres att ligga påklädd för att vara till hans i fall af behof. Polismästaren Wallenberg var ute på Gustaf Adolfs torg för att afstyra oordningarne, men under eskort af ett starkt polisdetachement och 6 man gardesvakt med en sergeant. Åtskilliga personer blefvo emellan kl. 10 och 11 häktade och införda dels på högvakten vid Gustaf Adolfs torg, dels på polisvaktkontoret vid Myntgatan. Mellan kl. 11 och 12 afstannade oväsendet, och efter kl. 12 hördes blott då och då enstaka stoj af små hopar. Det ges blott ett verksamt medel att förebygga dylika oordningar och att återgifva polisen den aktning och välvilja, som är oundgänglig för att densamma skall kunna rätt vårda sitt kall. Det är att hr polismästaren Wallenberg sjelf begär sitt afsked. Hr Wallenberg är i goda ekonomiska omständigheter, och han skulle genom en sådan handling af klokhet och takt återviana en god del af det anseende han gått förlustig. Herr Rudolf Walins andliga konsert legde rum i Jakobs kyrka sistlidne lördags afton mellan 7—9. Redan klockan 37 var kyrkan öfverfylld af åhörare, som icke allenast upptogo alla sittplatser, utan äfven hvarje tumsbredd af gångar och trappor, så att der bildades en olidlig trängsel. Så glädjande det än är att se en artists bemödanden, att bereda publiken en njutningsrik afton, uppmuntras, måste vi likväl här bifoga den anmärkningen att det väl vore konserttillställarens skyldighet att tillse det ej flera biljetter såldes än lokalen beqvämligen kan rymma personer, så att icke, såsom här var fallet, många som hade köpt sina biljetter flera dagar förut, måste vända om emedan de anlände till kyrkan först kl. i7 eller 7. Konsertens första afdelning börjades med en koral ur Gunnar Wennerbergs oratorium Jesu födelse, afsjungen af en blandad kör under anförande af professor Cronhamn. Herr Walin sjöng en aria ur Mendelsohn-Bartholdys oratorium Paulus och mamsellerna Hebbe och Walin föredrogo den herrliga duetten ur Stabat Mater. Fru Wilhelmina Norman spelade ett hänförande solo för fiolin, och i stället för fru Michaeli, som var bortrest, sjöng fru Stenhammar en aria ur Händels oratorium Messias. Konsertens andra afdelning utgjordes af sju olika nummer ur ofvannämnde oratorium Jesu födelse af Wennerberg, hvarvid de flesta af lyriska scenens artister biträdde. Hr Conrad Behrens matinde i går middag i de la Croixs salong hade ett auditorium så stort som salong och läktare rymde. Programmet kunde icke i allo följas. Mamsell Hebbe hade nemligen måst kort före matingens början skicka återbud, emedan hon af illamående var hindrad att lemna den medverkan, hvartill hon alltid är så beredvillig. I stället för .mamsell Hebbes nummer fick man höra några vackra körer af sångare ur skarpskyttesångföreningen, bland annat ett par Bellmanssånger, som framkallade em mycket glädtig stämning. Hr Behrens sjelf föredrog der Wanderer? samt Otto Lindblads vackra sång Lifdrabanten och kung Erik; man har visserligen hört den förr flera gånger sjungas af hr Behrens, men att man icke är mätt på att höra den så väl föredragen visade sig genom det entusiastiska bifall sångaren skördade. Hr Schefer sjöng ett nummer, för hvilket han säkerligen skulle ha skördat bifall om han icke emellanåt forcerat rösten så att man trodde honom gifva nödrop, och när man så fann att ingen nöd var på färde gjorde hans skrik en komisk effekt. . Fru Stenhammar, mamsell Lublin samt hrr Arnoldsson och Willman sjöngo en egendomlig qvartett ur Spontinig Befriade Jerusalem.? Hr Dahlqvist deklamerade — mycket lämpligt på en böndag -Dödens Engel af Wallin, med intrycksfull värma. Mamsell Gethaars helsotillstånd fortfar att förbättras. All fara kan sägas vara öfverstånden, men det behöfves ännu mycken