Dagens Nyheter – 6 mars 1865, sida 1

alltid visat sig reel i betalningsväg. — Son sonen grefve Cronhjelm hade deremot uppen: barligen varit i penningförlägenhet. Han hade ofta värit eftersökt af exekutionsbetjenter, och af fru Karths förra värd hade han sökt lån hvars belopp han småningom nedprutat. Slutligen hade han lånat eller begärt få låna af en bland denne värds, skomakaremästaren Hagströms, gesäller: . Grefve Cronhjolm hade i dag på morgonen, varit sedd å söder. Vid Adolf Eredriks torg hade han tagit en åkare och tillsagt honom att köra till apoteket Nordstjornan.. Under vägen hade han ändrat tillsägelse och låtit åkaren köra gatorna öster om Drottning. gatan samt stannat vid Holländaregatan eller derinvid, Klockan omkring XI hade man sett honom gå ifrån sin mormoders bostad. -— Det var en half timma derefter som man upptäckte mordet. a Sednare hade han yarit sedd på en af stadens gästgifvaregårdar. . Der hade han tagit skjuts och farit utåt landet. Om han sjelf eller någon annan med falskt begagnande af hans namn skrifvit den ofvan omtalta anmodan om begrafuingen är icke kändt. Det skott som dödat fru Karth var aflossadt mot henne midt i ansigtet. Det hade icke vållat någon annan ytire skada än en mindre klyfning å öfverläppen. Hela ansigtet var krutstänkt. Någon närmare undersökning af liket är ännu icke företagen, utan det ligger i samma ställning, hvari man fann det. Vid den nndersökning som företagits i den mördades gömmor, fånn man icke mer än 11 öre i penningar. I hennes chiffonier-lådor lågo nipper och åtskilliga dyrbarheter vil ordnado qvar; men ex-låda var alldeles tom. Mordet antages hafva skett i lördags sent på aftonen. Kroppen hade i går eftermiddag fällkomlig likstelhet, men tänder bröstet märktes ännu någon värme, söm scHalen och öfriga kläder qvarhållit. — Ur munnen hade runnit något blod utåt golfvet. Nyckeln till tamburdörren saknades, 2 Sä SÄkyAT Alfa all åvuledning till misstanka mot någon viss person, ty sonsonen kan man icke gerna misstänka, ehuruväl hans förhållande må se besynnerligt ut. — Man må imellertid hoppas att det skall lyckas polisen att upptäcka gerningsmannen, så att det ej för tredje gången inom lika många år händer att upphofsmannen till ett mord går fri att förnya det. Öfverstinnan Sederholms och patron Wegelins mord stå ännu qvar som hotande och hemska minnen.