er blygsamhet söker öfverbevisa er om att ni lidit ett nederlag, i sjelfva verket vunnit den mest lysande seger . .. Advokaten betraktade mekanisten med den tydligasde förvåning. — Jag förstår er ej, — mumlade han, — hur kan ni tala om seger då jag ej lyekats rädda er? — Jo, ni han undan schavotten räddat mitt hufvud, hvarpå allmänna åklagaren redan gjorde anspråk, — svarade lifligt Vaubaron. — Hvad ni gjort skulle ingen annan ha kunnat utföra, till den grad voro bevisen emot mig . . . Jag bedömer nu min egen sak med större kallblodighet än om det vore en annans och jag bedyrar:heligt det jag finner er framgång oförklarlig . . . Den usling som mördat en qvinna och en gubbe, som fegt brutit sig in i en kassakista vid sidan af sina två ännu icke kalla offer, förtjenade alls icke den mildring i domen som era vältaliga ord lyckats utverka . . . han borde ha blifvit dömd till döden, till och med döden hade för honom varit ett för lindrigt straff . . . Tro mig, vi har i går utfört ett underverk och hvem vet om ni, ifall målet skulle remitteras till en annan domstol, och följaktligen ifall en ny jury sammanträdde, åter skulle lyckas ..-. låtom oss derföre icke börja om partiet, hvars insats är mitt hufvud . .. Vi skulle kunna tappa och jag vill nu lefva . . . Jag har svurit att lefva. Den unge advokaten kunde ej för sig sjelf neka till att Yaubaron hade rätt. Det var endast för att lyda sitt samve8 röst, för att ända, till det yttersta upp