Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 1

den stackars landsflyktingen genom att göra honom till familjefader. Såsom äkta man och far, och sedan han under tidens lopp till och med blifvit en af regentens förnämsta rådgifvare, fann grefve Saint Charles de P., som numera räknade betydliga inkemster och åtnjöt stort anseende, allt noga öfverlagdt, att Ceylon väl kunde uppväga Frankrike. I hopp att hans son skulle etterträda honom i hans värdigheter och i besittningen af hans förmögenhet, hade han uppfostrat honom mindre såsom fransman in som inföding, och den unge mannen liknade också en sådan både i afseende på tänkesätt och hudfärg. Hans far hade icke ens tvekat att inviga honom i Buddhaismen, som är den herrskande religionen bland de infödde på Ceylon, men som är mycket litet känd i de Parisiska salongerna. Dödligt sårad i en strid mot sina gamla flender engelsmännen, hvilka stodo i begrepp att göra sig till herrar öfver landet, föll grefve P. på den tanken, att revolutionen i Candy måhända kunde bli lika ödesdiger för hans sön, som den i Frankrike varit för honom sjelf. Om man noga öfverväger alla omständigheter, så är ändå en revolution, som är nära sitt slut, alltid bättre än en som nyss utbrutit. Han lemnade derföre sin son ett skrin, fyldt med guld och ädla stenar, och sade: — Saint Charles! lemna indien, glöm från denna dag Ceylon och Cingaleserna, och res till Frankrike, om det är ditt hjerta kärt att lefva der din far är född? Gör der anspråk på din medborgerliga rätt, ställ dig lan