Dagens Nyheter – 2 mars 1865, sida 1

såg med undrande ögon på allt som kom i hans väg. Ofta kastade han en sneglande blick på den fina frun, hvilken han slutligen sålunda tilltalade: -— Morjens goa mamsell. Ska ödmjukast be om förlåtelse. Det var en rasande underlig resa den här. Vi segla ju rakt igenom både skogar och berg. Jag har aldrig i verlden sett något så besynnerligt. Den tilltalade blef synbarligen litet stött öfver knallens sätt att presentera sig. Hon gaf honom endast en förebrående blick till svar och vände sig bort. Hon är troligen litet döf, tänkte knallen och upprepade med hög röst: — Det är en förunderlig resa, goa fröken. Ordet fröken hade säkert en ljuf klang i den unga enkans öron. Hon vände åter sitt blida anlete emot knallen och fixerade honom med serdeles intresse; ty läsaren skall veta att knallen var till det yttre en ganska ståtlig karl. Han hade en reslig växt, ettfrisktrödlätt ansigte, klara ljusblå ögon och en riktig skog af gullgult hår, som hängde ända ned till skulderbladen på de breda axlarne. — Jag begriper inte hvad ni menar, sade enkan. — Jag menar den här besynnerliga färden — svarade knallen. — Fröken ska! veta att jag aldrig förr varit med om något dylikt och derföre är allt så besynnerligt i mina ögon. — Är detta således er första resa? frågade enkan, — Ja, så är det precist på fläcken, gen