Dagens Nyheter – 2 mars 1865, sida 1

för både nit i tjensten och omtanka samt skicklighet vid dess utförande — men hvad vill ni väl; man kan ej göra en silkespung af ett snöre, som ett engelskt ordspråk säger. När man tagit en viss herre i båten, heter det, så får man också föra honom i land. Jag omnämnde i förra skrifvelsen herr Engelke, en af våra stadsfullmäktige, såsom kämpande för sin frihet med lika energi som Polackarne. Nå väl, det har gått honom bättre än dessa. Hans befrielsetimma slog, om jag får tro stadens tidning, vid sista fullmäktgsammanträdet, sedan det lyckats honom, att öfvertyga herrar fullmäktige om sin kompletta oduglighet till fullmäktigkallet och att det vore en välgerning mot samhället, att afdanka honom. Man kan ej beskylla den mannen för öfverskattning af sitt personliga värde. Små frön, stora träd! Små orsaker, stora verkningar! En liten notis i min förra SmåttGodt skrifvelse, i hvilken jag nämnde med välförtjent beröm härvarande tolkskoleinspeltörn mag. Sandberg, har tagits som utgångspunkt för en vidt utseende quasi-litterär fejd, ar hvilken första salfyan atskjöts i går i Norrköping. Jag lemnar åt er sjelt att taga närmare reda på tvisten, i hvilken ej hjerna åtminstone kommer att fattas. Mähända kan det lyckas er bättre än mig att utforska rätta anledningen till denna åska från en klar himmel. Herr Hjärne, fejd-brefyets författare — så mycket vill jag upplysa om— är en af föreståndarne för härvarande Lyceum, också en slags privat skolanstalt, öfver hvilken mag. Sandberg har inspektion. En herr HSalmson, titulerad sånglärare, för detta engagerad som skådespelare vid in mark-Bäckgrenska skådedespelaresällskapet, gaf i går afton i arbetareföreningens lokal en konsert lysande derutinnan, att musikaliska sällskapet skänkte den sitt biträde. Herr Salmson har, såvidt jag ej misstager mig, trampat ut sina barnskor — om de eljest ännu äro uttrampade vid kongl. teatern. Han har en medelmåttig röst, men temligen god skola. Jag hade ämnat tala något i dag om teatern, och isynnerhet om vår store Roscius, herr Berndt, men jag har kommit att glömma mig för länge gvar i Handtverksfureningen, så att jag dermed måste uppskjuta till nästa gång, så mycket mer som jag nu utom de att papperet börjar tryta, äfven saknar nödig tid, om jag eljest skall hinna att ordentligen pynta ut mig för deltagande i den stora middag, med hvilken signaturen . — — (sällskapet W. 6) firar sin årshögtidsdag. Thomas. SRS VVR TYLER EAA PASSION) ADDS TER NSL ne RENOIR I VAR