Dagens Nyheter – 1 mars 1865, sida 1

att det första och enda slag, som med tillhygge utdelades den 6 Mars, var det som polismästaren sjelf med käpp tilldelade en flyende person; att hr Wallenbergs åtgärd att natten mellan den 6 och 7 Mars låta häkta 69 till största delen välkända personer saknat stöd af lag; att någon tillsägelse det konstaplarne icke fingo rikta batongslagen åt hufvudet, ej blifvit utfärdad före den 8 mars; att hr Wallenberg tillåtit eller deltagit i användande af våld, der folkhop icke varit samlad eller innan den trotsat befallning att åtskiljas; att hr Wallenberg visat grof okunnighet, då han trodde sig skyddad genom öfverståthållarens förklaring, att han utfärdat ordern om användande af våld; att samma order icke varit skriftlig och syntes ha blifvit af hr Wallenberg i olika lydelse meddelad olika poliskommissarier; att hr Wallenberg enligt egen uppgift icke eger förmåga att göra sig åtlydd af sina underordnade och följaktligen är oduglig att bekläda den plats han innehar; att hr Wallenberg i sin förklaring till hofrätten tillåtit sig bevisligen osannfärdiga tillvitelser mot myndigheter och embetsmän, samt insinuationer och uttryck, vittnande om en exempellös saknad af försynthet. Justitiekansleren innehar en stark position hela sin skrifvelse igenom, i det han ställt sig på lagens grund, medan både öfverståthållarens och polismästarens anföranden ådagalägga ett försök att sätta sig öfyer lagen, hvilket icke kan eller får tålas. Särdeles ändamålsenlig är den tillrättavisning som i justitiekanslers-embetets skrifvelse gifves åt polismästaren Wallenbergs oförsynta tilltag att skolmästra den högsta åklagaremakten. Det har alltid varit absolutismens sträfvan att göra polisen till ett verktyg, som ej skulle kunna åtkommas af laglig myndighet — ett slags kabinetts-lagskipning vid sidan af den lagbundna; det är väl att detta nu stäckes, och det hör till valspråket: Land skall med lag byggas.?