Dagens Nyheter – 1 mars 1865, sida 1

enda som ej skulle rygga tillbaka för att jakande besvara denna fråga? Derefter sökte han bevisa att den argumentation med hvars tillhjelp den allmänna åklagaren helt och hållet förkrossat den anklagade, alldeles skulle tillintetgöras om man blott ville antaga den af mekanisten gifna förklarivgen såsom sann, eller åtminstone möjlig. — Men denna förklaring är osannolik ända till galenskap, kan man svara mig! fortfor advokaten. Än sedan? Lefva vi ej i en tidpunkt då så mycket som fordom ansågs vanvettigt och omöjligt, blifvit förvandladt till verklighet . . . Hvarför förneken J tillvaron af hvad J sjelfva ej kunnen förstå? ... Hvarför uppresen J er emot allt som ej förekommer er lika klart som solen . . . Utomdess, hvarför är väl fångens förklaring så osannolik? ... Ansen J det ej möjligt att en enda natt varit nog för att förvandla en rättfärdig till en förhärdad bof ... Se der en åsigt som jag finner osannolik, mot hvilken hela mitt inre uppreser sig . . . Deremot anser jag det möjligt, logiskt, troligt, att den nattliga banditen, den från fängelserna rymde förbrytaren, hos hvilken tanken på brottet vaknat, äfven uttänkt alla möjliga medel för att från sig aflägsna alla misstankar och på en oskyldig kasta hela ansvaret för sitt gräsliga nidingsdåd ... Den hjertlöse skurken har för oss utlagt en snara, må vi akta oss att falla deri ... i den lefyande Gudensg namn må vi akta oss derför! . . . För den brottslige vore det förlåtelse, seger . . . för den oskyldige döden . . . för er, mine herrar, förtviflan och eviga samvetsagg.