Dagens Nyheter – 27 februari 1865, sida 1

Meriterna nr 4, 5 och 6. Åsigterna borde icke kunna vara delade derom, att innan gällande lagbestämmelser blifvit i behörig ordning ändrade, de här ovilkorligen böra efterlefvas och att det i vårt lagbundna samhällsskick icke åt någon tjenstemans godtycke ännu är öfverlemnadt att mot någon använda annat våld än sådant, som uti svensk lag är medgifvet. Således finner jag hr polismästaren Wallenberg böra till last läggae och ansvar å honom yrkas derför: att han den 7 mars 1864 utan sin från stället afligse varande förmans hr öfverståthållarens mecgifvande, straxt efter sedan denne påkallat krigsmanskap, anbefallt polisbetjeningen, att vid norra ändan af Norrbro använda battonger, derest undersökningen icke skulle visa, att af det der samlade folk våld begicks eller omedelbart var att befara; samt att han sistnämnde dag tillåtit eller deltagit uti användande af våld, i den större eller mindre mån sådant ge: om undersökningen utrönes hafva skett på annat ställe, der folkhop icke varit samlad, eller innan densamma trotsat, jemlikt upprorslagens föreskrift meddelad befallning att åtskiljes. Såsom mildrande omständigheter vid ansvarets bestämmande förekommer likväl härvid dels de brydsamma förhållanden, under hvilka befallningen utfärdades, dels den ringare erfarenhet i afseende å dylika ärendens behandåling, hr polismästaren kunnat ega, enär han icke längre tid beklädt polismästareembetet eller dylik befattning, och dels måhända mindre lyckliga och tillförlitliga traditioner inom det embetsverk, der denna erfarenhet väsentligen inhemtats, hvarjemte, i händelse hr polismästaren Wallenberg under fortsättningen at åtalet skulle erkänna sitt misstag, så att påräknas kan, att ett dylikt af honom icke förnyas, sådant äfven torde, i mån af denna beskaffenhet, kunna som en mildrande omständighet antagas; men i alla händelser är det af yttersta vigt, att hans ifrågavarande åtgärder af domaren ogillas och att ansvaret, särdeles om vid blifvande undersökning hr polismästaren sjelf personligen finnes hafva tillåtit sig olagligt öfvervåld, varder så allvarsamt, att förnyandet af sådana farliga och förargelseväckande tilltag i möjligaste måtto afböjas. Meriten n:o 7. Den allmänna order för den 8 mars, som polismästar Wallenberg utfärdat och öfverståthållaren förklarat sig hafva godkänt, var affattad med varsamhet, jemförelsevis med de befallningar polismästaren föregående afton sjelfrådigt utdelat, men är dock lagstridig. Polismästaren bör icke befrias från ansvar för utdelande och verkställande af denna order, om densamma varit af beskaffenhet att ådraga öfverståthållaren ansvar. Men härtill kommer att ordern icke synes ha blifvit poliskommissarierna meddelad sådan, som öfverståthållaren gillat densamma. Ehuru polismästaren, hyilket icke må väcka förundran, synes särdeles missnöjd dermed, att beskaffenheten och bestämdheten af hans berörda föreskrifter kunnat af mig ifrågasättas, hade jag emellertid redan den 4 juni i detta afseende skäl till mina tvifvelsmål, hvartill nu kommit nya. Sannolikt rykte uppgaf nemligen att polismän, utan iakttagande af de i berörde order stadgade vilkor, utan anbefallda tre varningar, utan att dessa meddelats af vederbörande kommissarie, och utan att trotsande folkhop funnits å stället, användt battongerna, icke sällan också till, i ordern alldeles förbjudna, slag i hufvudet å personer, och då bland dessa, utom åtskilliga andra, handlanKRIS I SA ARS 5 Age OO a ME RET KT VIP NE RON RN 04 LINS TOR 2 MIF PATA OF