Dagens Nyheter – 27 februari 1865, sida 1

ASSR RS ARN RA arr 5 EA AAA AA BARER könet var rikast representeradt, stodo redan tidigt på morgonen skockade utanför ingången och man såg namnkunnige män, bland dem äfven en bekant poet, iklädde den svarta drägten och den klassiska togan, som de ej hade rättighet att bära, för att, tack vare denna förklädvad och mäktiga protektörer, kunna taga plats på advokaternas bänk. En oräknelig hop som ej hyste något hopp att få plats i assissalen, men som åtminstone så fort som möjligt ville erfara processens utgång uppfyllde den omätliga salen som betecknas ander namnet des Pas-Perdus och det stora galleriet som leder till Harlay-gården. Denna täta menniskomassa stängde nästan helt och hållet passagen och man måste anlita våldsamma åtgärder för att kunna bana sig väg genom trängseln. Talrika, oroliga folkhopar syntes äfven på Justitiepalatsets torg, på Barillerigatan och i trakten kring la Sainte-Chapelle. Man behöfde endast passera genom grupperna för att få en noggrann föreställning om den allmänna sinnesstämningen och parisarnes fasta, orubbliga öfvertygelse. i Det fanns ej hos en enda något spår till tvifvel angående fångens brottslighet. Ingen röst höjde sig till den olycklige Vaubarons förmån. Ingen i den omätliga hopen tänkte på att man måste anse oskulden möjlig ända till det ögonblick då den menskliga rättvisan uttalat sitt ord. Hvar och en sade till sig sjelf att domen var på förband fälld. Denna improviserade jury, sammansatt