Dagens Nyheter – 24 februari 1865, sida 3

ner alla detaljerna af det dubbla brottet på Pas-de-la-Mulegatan och aldrig har ett mord varit ojäfaktigare bevisadt . . . Denne mans brott är klart och genomskinligt som källans vatten . . . hans hufvud är bestämdt för schavotten, och det skulle vara en olycka, en mycket stor olycka om er vältalighet kunde hjelpa honom att undgå sin bestämmelse, ty säkert skulle endast nya nidingsdåd bli följden deraf .Jag tror dock att vi i den vägen ingenting ha att befara, och jag upprepar derföre att det för bofven sjelf vore hundra gånger lyckligare om han fick utandas sin sista suck på den halmbädd hvarpå han nu ligger utsträckt, ty eljest måste honom några veckor stiga uppför guillotinens trappa . .. Endast döden i fängelset, kan rädda honom från det rättmätiga straff som väntar honom ... Ni delar ej min åsigt, det är naturligt, men det bevisar derföre icke att jag har orätt . . . Vi betrakta saken från två helt och hållet motsatta synpunkter, men tro mig, det är allt jag som har rätt. När doktorn yttrade dessa ord gnuggade han triumferande sina händer liksom en man, förtjust öfver sin obestridliga logik och sin glänsande vältalighet. Den unge advokaten svarade ingenting. Hans panna lade sig i djupa veck och uuder det att läkaren talade, ökades ännu mera hans vanliga blekhet. — Ack, jag känner att det ädla, stora och heliga värf ssm jag trodde mig ha styrka att utföra, är alltför tungt för mina axlar! mumlade han tyst för sig sjelf. Hvar och en har redan på förhand bildat sig sin öfverty