Dagens Nyheter – 24 februari 1865, sida 2

— Nej, herr doktor, det är ingen brottsling utan ett offer. Läkaren log. Denne läkare var en gubbe; en man med stora förtjenster som i öfver trettio år varit anställd vid Paris fängelser. Erfarenheten hade gjort honom sceptisk. — Ni är ännu ung, min herre, — sade han, — mycket ung och lyckligtvis för er skådar ni ännu menskligheten genom er ädelmodiga entusiasms prisma, hvilket gör att ni ser arma beklagansvärda offer 1 alla de brottslingar, hvilka för er bedyra att de blifvit oskyldigt anklagade. — Men herr doktor . . . afbröt advokaten. — Åh, jag är långt ifrån att tadla er, — fortfor läkaren utan att lyssna till hans ord, — jag tvärtom beundrar er af hela min själ ... Ni hinner tyvärr tids nog lära er att betrakta allting så kallt som jag! . .. Behåll derföre era sköna illusioner, behåll dem så länge som möjligt . . . Men för att nu återkomma till er hederlige skurk, så upprepar jag ännu en gång att han ej är död... jag tillägger till och med att det ej är så väl för honom. — Huru anser ni då hans tillstånd? — Den skada hjernan fått, är svår . ... mycket svår . . . — Dödlig kanske? — Icke direkt, men det behöfs obetydligt för att den skall bli det .. . Utomdess vill jag säga er att om patienten ej dukar under af sjelfva såret är det knappt att förmoda det han kan motstå den feber som blir