Dagens Nyheter – 24 februari 1865, sida 1

Mycket nedslagen och bedröfvad öfver detta oväntade resultat gick han åter helt långsamt utför trappan och nedsjönk matt på samma steg hvarpå några timmar sednare Rodille sjelf skulle sätta sig. Här kände han sin fysiska svaghet så betydligt ökas att han var nära att svimna. Tanken på att förlora sansningen på detta ställe kom honom att rysa. — Om jag dånar är jag totalt förlorad, — sade han till sig sjelf, — ty om Legrip kommer hit... Hans förvirrade blickar började på nytt söka efter en utgång och under deras snabba flygt varseblefvo de plötsligt en mängd svarta och Korta buteljer betäckta med damm och spindelväf samt till hälften dolda under sanden. Dessa buteljer innehöllo utan tvifvel vin och detta vin kunde återge honom de sjunkande krafterna. Han fattade en af dessa buteljer, hvars vördnadsvärda utseende isynnerhet behagade honom, och som han ej bade någon korkskruf afbröt han hastigt dess hals och efter att försigtigt ha närmat den till sina näsborrar för att blifva fullkomligt öfvertygad om att den innehöll en dryck och ingen af dessa farliga fluider som med ens kunna gifva döden, närmade han den till sina läppar och sväljde en dugtig klunk deraf. — Besitta och regera, — mumlade han derefter i det han hemtade andan, — det der kändes som sammet på magen! ... Jag vill gerna aflägga ett heligt löfte på att i alla mina dagar icke dricka någonting annat . . . jag tror knappt att jag fått två glas i mig