Dagens Nyheter – 24 februari 1865, sida 1

ta an MARIA RN ANESAREROA TALAS BLIR ST ört SIR RIAA RNE URINEN SAR RR AR EE Men Kaninen lät ej afskräcka sig af så litet, madeiran hade gifvit honom ett utomordentligt mod. Han började, genast rulla ett tomt fastage fram till gluggen, makade det tätt intill muren och uppklättrade derpå, men det var icke nog högt för att han derpå kunde nå den lyckobringande öppningen. I ett nu hade han funnit ännu ett fastage och placerat det ofvan på det förra. Det var just vid detta tillfälle han kommit att kullkasta den tunna som stod öfver Rodilles gömställe. Han varseblef då en jernring som stack upp ur sanden och denna upptäckt väckte som man lätt kan tänka sig i hög grad hans nyfikenhet. Han drog genast häftigt åt sig den hemlighetsfulla ringen, gömställets lock for upp och Rodilles skatter visade sig för Kaninens förbländade blickar. Den unge brottslingen kunde först alls icke reda sina tankar, han kunde ej tro att denna lysande vision, värdig sagorna i Tusen och en natt, kunde vara en verklighet. Liggande på knä framför gropens rand måste han för att öfvertyga sig om att han icke drömde, flera gånger sänka sin hand i denna väldiga hop af guld och smycken. Slutligen blef han likväl säker på sin sak och gripen af en plötslig glädjeyrsel ej olik vansinnet började han dansa och hoppa kring gömstället, med hes röst sjungande ferapopulära visor, hvilka runno honom i sinnet. Detta feberaktiga glädjeutbrott nådde småningom sitt slut och Kaninen kom i sin vanliga sinnesstämning.