Dagens Nyheter – 22 februari 1865, sida 3

Rällegångsoch Polisnyheter Det bekanta målet angående arbetskarlen Ekström, tilltalad att hafva velat afdagataga sin hustru genom fosforförgiftadt kaffe, förevar åter inför rådhusrättens tredje afdelning. Hustru Ekström företedde nu det läkarebetyg hon förra ransakningen vid 10 rdrs vite ålades att anskaffa, och mannen Ekström upp hemtades från häktet. Ekström framträdde gråtande inför dombordet, och försäkrade att han i en framtid ville föra ett bättre och Gudi behagligare lif än förut, blott hans hustru ville förlåta honom och taga honom till nåder igen. — Som af ransakningen synes lär hustru Ekström icke vara den minst felaktiga, så att inte behöfver du ta hela sknlden på dig för den osämja som uppkommit er emellan, yttrade ordföranden. — Det gör. jag ändå så gerna — försäkrade Ekström snyftande. — Det är inte ens fel att två bli oeniga, — återtog ordföranden, — men som du icke yrkar ansvar å din hustru för något begånget fel, så hör icke detta till den sak som här är under ransakning. Det är emellertid godt och väl att du förlåter din hustru, ty det är svårt att se oeniga makar, och din hustru förlåter nog dig, eller hur? — Ja, det gör jag visst, — svarade hustru Ekström och torkade tårarne ur ögonen. -— Vidhåller Ekström ännu sin förut gjorda förklaring, att det ej varit hans mening taga lifvet af hustrun? — frågade ordföranden. — Ack, jag ville visst inte göra af med henne, jag ville bara att hon skulle bli sjuk, för det trodde jag skulle bättra henne, — svarade Ekström. — Men hade du då inte hört att fosfor är farligt för lifvet, eller visste du hur stor dosis en menniska tål? — Nej, det viste jag inte, — snyftade Ekström. Allmänna åklagaren uppträdde nu och yrkade ansvar å Ekström enligt nya strafflagens 14 kap. 18 8, men hemställde till rätten att afseende borde fästas på under ransakningen förekomna mildrande omständigheter, hvarefter målet uppsköts till måndag, då utslag kommer att afkunnas.