Dagens Nyheter – 22 februari 1865, sida 3

Då han fullbordat alla dessa bestyr skulle det vid ett besök i bottensalen ha varit helt och hållet omöjligt att misstänka för hvilken sällsam dram den nyss förut varit skådeplatsen. Dagen var nära att inbryta. I trots af sina starka nerver och sina om jernet påminnande muskler började Rodille känna sig trött. Han gick in i kabinettet bredvid Blanches kammare och kastade sig åter på madrassen. Han sof i två timmar; då han vaknade kände han sig fullkomligt frisk och särdeles lätt om hjertat. Han gick liksom de föregående dagarna ut på morgonen för att icke återkomma förr än på aftonen, en liten stund före den lilla flickans uppvaknande. Vi vilja ej ännu en gång upprepa samtalet mellan banditen och barnet, icke heller de trovärdiga skäl och vackra tal Rodille uppdukade, tack vare hvilka det utan någon egentlig svårighet lyckades honom att öfrertyga Blanche att hon borde ge sig till tåls och att fadrens och modrens förlängda frånvaro ej borde oroa henne. Det upprepade bruket och de stora dosernå af det starka narkotiska medlet började föröfrigt äfven att utöfva ett menligt inflytande på den stackars flickans organisation. Den fysiska domningen utplånades ej helt och hället denna afton, hennes vanligtvis så lifliga själ var liksom försänkt i en dvala, de vackra leksakerna och granna kläderna lyckades knappt några ögonblick förjaga hennes försoffning.