Dagens Nyheter – 22 februari 1865, sida 3

Här öppnade han den mycket väl gömda falluckan hvilken dolde den trappa som ledde till den redan af oss beskrifna källaren och nedkastade handlöst det förmodade liket i djupet. Med detsamma hördes ett doft ljud som dock icke upprepades af ekot. Det var banditens liflösa kropp som studsat tillbaka mot källarens sandbotten. — Det der gick lika lätt som att kasta ett bref i en breflåda, — mumlade Rodille, — i morgon natt skall jag sysselsätta mig med att skaffa honom i jorden, jag har de nödiga verktygen här, så att gropen dit jag vill kasta honom snart skall vora gräfd. Med dessa ord stängde han fall-luckan och gick tillbaka in i huset. Rodilie förstod sig 1 ordets vidsträcktaste bemärkelse en smula på alla yrken. Det fanns egentligen intet arbete som erbjöd honom nägra svårigheter. Han kunde sjelf som den skickligaste smed tillverka alla de falska nycklar han behöfde vid sina förehafvanden. Han hade följaktligen åt sig inrättat en liten smedja i husets mest undangömda del. I denna smedja fattades ingenting, hvarken ett städ, en blåsbälg, hammare, jern eller brändsle. Denna omständighet förklarar oss bäst hur det blef Rodille möjligt att inom två timmar helt och hållet utplåna spåren af inbrottet genom att ersätta de sönderfilade jernstängerna med andra. HH Han satte sedan en ny ruta i fönstret och borttvättade blodfläckarna.