kjolar det täcka könet, nego och tackade för hvarje dans, utan att behöfva slå ned ögonen för mammas eller något annat förklides spejande blickar. Tur dags slutas balen? frågade den alltid förekommande värden och allas vår farbror gubben Thor. — Det beror på när damerna hemtas, svarade någen af marskalkarne. — Men balen fortsattes länge, ty inga qvinliga domestiker med kappor och lanternor hade order att mana till uppbrott. Balen var naturligtvis animerad och fortgick ända tills morgonväkten från den gamla domkyrkans torn nådde våra öron och böd oss säga farväl åt nöjet. Ungdom och visdom ha aldrig gått arm i arm och göra det icke i denna dag; men säkert är att ungdomen ofta har roligt, medan den viälvisa ålderdomen misstror hvarje glädje, hvarje oskyldig förströelse. (Ystads Tidn.) I staden —ping gåfvo några ungherrar en serenad för en flicka, hvilken för tillfället var på besök hos cellfängelsedirektören, hennes slägting. I ett af de stycken som sjöngos, förekom: Till den boning der du dväljes, längtar jag från verldens hvimmel. Man herättar att direktören efter sången öppnat ett fönster och tillropat ungherrarne: Hör vu, mina herrar, jag har plats för er allihop ! u From önskan. En greflig egendomsherre hade till en nyfödd liten grefves döpelseakt inbjudit, bland andra, äfven socknens skolbarn, hvilka infunno sig en corps, anförda af sin skolmästare. Denne hade på förhand instruerat barnen att vid den skål, som skulle komma att föreslås för att önska det den nyfödde måtte blifva lycklig, borde barnen vid talets slut, när de hörde glasen klinga, instämma i korus, med orden: Vår älskade grefve och grefvinna likaledes. I salen der gästerna voro församlade, var ganska trångt, så att då en betjent, smidig som en ål, sk ulle, bärande en bricka med fyllda glas, kila sig emellan gästerna, hade den oturen att släppa hela herrligheten i golfvet. Måtte fan ta dig, utbrast grefven förargad; men knappt hade han fått ordet ur munnen, förrän alla barnen, som hörde den myckna glasklangen och trodde att nu var rätta ögonblicket inne, i korus utropade: Vår älskade grefve och grefyvinna likaledes! En vargjagf. Trakten kring Bucharest har denna vinter varit så uppfylld af vargar, att de till och med flera gänger visat sig inom stadens område. Skogarne omkring Mogschoj ha utgjort deras förnämsta tillhåll. Några modiga jägare beslöto nyligen att anställa jagt på dessa obehagliga gäster, öfver hvilka landtmännen nästan dagligen ha skäl att beklaga sig. En månklar afton begåfvo de sig, sex till antalet, i två släidar till den skogstrakt, som i synnerhet var hemsökt af vargarne. Fyra jägare togo plats i den ena slädan och de två andra, som tillhörde franska ambasaden, åkte i den andra. För att locka vargarne, medförde de uti en säck en gris, som genom sitt skrik borde fresta rofdjuren. Efter en timmas rask åkning anlände de till skogen. Knappt hade musikanten i säcken börjat sin konsert förrän en flock vargar visade sig, omkring 15 stycken. Släden med de två jägarne åkte rakt fram, medan den andra beskref en halfcirkel för att afskära vargarne återtåget; men då första slädan närmade sig flocken, injagade lukten af rofdjuren en sådan rädsla hos hästarne, att de satte af i vildt galopp och kastade de tvenne jägarne ur slädan, som stjelpte omkull. Dessas belägenhet blef derigenom mycket kritisk. Den ene, hvars bösspipa i fallet blifvit full med snö, kunde icke begagna sitt vapen; den andre var deremot lyckligare: hans gevär var ännu i brukbart stånd, men då han kände de farliga fiendernas vanor oeh visste att äsynen af blod blott skulle upphetsa dem ännu mera, tvekade han länge att skjuta, men omsider såg han sig så utsatt för att bli söndersliten, att han gaf eld och fällde den främste. Ett ögonblick hejdades flocken derigenom, och då den andre jägaren i detsamma stötte af alla krafter 1 sitt horn, hördes detta af deras kamrater, nom i flygande fart ilade till deras undsättning. Så snart de kommo på skotthållsafstånd från vargarne, sprungo de ur slädan och afsköto tre skott som fällde lika många vargar till marken, och detta så lyckligt utförda anfall gjorde slut på striden. De återstående flydde skyndsamt 2 111...1. O I SN AA FR I rg