Hvarjehanda Nyheter. Ett släidparti för 20 är sedan. Tacka vill jag i min ungdom, säga de gamle, och deri instämmer jag. Då förstod man att roa sig med besked, att omfatta hvarje tillfälle, som erbjöd sig för ett nöje. Var slädföret godt, så mycket bättre; var det dåligt, så nedstämde det derföre icke humöret. Jag minnes mycket lifligt ett slädparti, som vi, d. v. s. 70 glada ynglingar, tillställde i Lund för omkring 20 år tillbaka. På ekipagernas elegans fästes föga eller intet afseende. Ett par hösthäckar på kälkar var alldeles tillräckligt, och sedan man efter mycken och ihärdig vigilans fått ihop några sådana och dertill erforderliga dragare, hvartill i nödfall äfven oxar både accepterades, apterades och approberades, var största bekymret undanröjdt. De som ville kokettera med slädnät, tillfredsställde denna fåfänga genom att sammansy gamla Aftonblad och Stiftstidningar. Tåget satte sig i gång, och på den rörliga teatern under öppen himmel utfördes för en likaledes rörlig och talrik publik en liten komedi, hvari fel och brister i utförandet ej så noga kunde observeras. Kl. på slaget 4 öppnades balen på Thors öfre salong. Bal utan damer! — utropar ni, Lunderstödjande finansministerns reformförslag, begagnar jag detta tilltalspronomen). Nej, ingalunda! De skägglösa novicierna vid universitetet representerade i lånta