ME Godt förslag i afseende på almanachan. (Insändt till Wadstena läns tidning.) Mången gång under mina visserligen enformiga men derför ej obehagliga vandringar kring egorna af mitt arrendehemman har jag funderat på sanningen af den satsen: upplysning spridd bland folket är grundvalen för nationens lycka oeh framåtskridande; äfven har jag funderat på huru denna spridning billigast skulle ske för de minst lyckligt lottade, för sådana, hvilkas ställning icke medgifver andra böckers anskaffande än almanachan, katechesen och testamentet och hvilkas låga själsodling icke inrymmer någon törst, något begär efter större vetande, sjelfvilligt anskaffad ; under dylik begrundan har jag blitvit stadfästad i den tro att dylik spridning af enkel, lättfattlig, praktisk och fosterländsk kunskap, mest afsedd för det dagliga lifvet, skulle verkställas genom -— almanachan, hvilken bok eller skrift är så allmänt spridd inom Sverges landamären, minst lika mycket som katechesen och testamentet, men årligen siljas oändligt flera exemplar af den förre än af de sednare; testamentet och till en del katechesen förblifva de samma år från år och gå i arf från föräldrar till barn, men hvarje år frambringar nya almanacher, det ena årets ej lika föregående eller kommande årets och såvidare allt fortfarande. Det är sant att almanachan redan nu inrymmer små uppgifter och uppsatser, men dessa äro små och torftiga, ofta endast tillämpliga på ytterst små delar af landet, t. ex. afhandlingen om perlfiske, som på sin höjd kan gagna några få inbyggare vid en eller annan af Smålands bäckar eller Norrlands strömmar. Jag föreslår derföre att almanachan fortfarande utgifves af Vetenskapsakademicen eller att denna akademi har uteslutande privilegium derå, men med det förbehåll att de små torftiga notiserna på 4 å 6 sidor skulle till att börja med utbytas mot innehållsrika 20 sidor och detta för samma pris ; detta låter troligen väl göra sig. Möjligen skulle tjenligt vara att särskilda almauacher funnos t. ex. för hvarje län eller åtminstone för slättbygd, för skogsbygd och för kustland, detta naturligtvis med afseende endast på de ofvannämnde uppatserna och såvida dessa icke skulle vara af direkt lika värde för hvarje svensk arbetare. Huru dyr en vanlig svensk almanacha är kan finnas af denna jemförelse med en engelsk som letat sig väg till Motala köpings boklåda: den svenska innehåller 48 sidor å 14 qvadrattum, gör 672 qvadrattums iryckningsyta — ett eget sätt att beräkna en boks storlek, men jag vet intet bättre i hast — den engelska innehåller 74 sidor å 88 qvadrattum, deri inberäknadt 43 större mycket fina träsnitt, af hvilka flera äro särdeles vackert och rikt kolorerade; den svenska kostar 14 öre, den engelska kostar 90 öre; den engelska är tryckt på det finaste papper och med utmärkt vackra stilar. Författarearvodet för de uppsatser jag föreslagit bör ej bli dyrt, ty hvilken svensk man eller svensk qvinna med förmåga att skrifva eller författa skulle ej gerna vilja egna några timmar åt en uppsats som kunde sprida ljus, glädje och förkofran till många af deras fattiga bröder och systrar! Jag öfverlemnar dessa enfaldiga arrendatorsgrubblerier åt dem, som, praktiska och fosterländskt sinnade, ega förmåga att af litet göra mycket. TEDONREVEIS RAA SR RRD STF ASOANELII 2 SVIN DRAR TENN ker VI BR vaka ge