Rodille en liten på spiselkransen stående fosforflaska och doppade deri en svafvelsticka, med hvilken han sedan antände ett af ljusen. Då detta var gjordt började han att på samma sätt som vi en gång förut sett förkläda sig och tio minuter derefter var han från hufvud till fötter förvandlad. Det var nu fader Legrip. Han tände en blindlykta, tryckte på den i väggen anbragta fjädern, hvarvid den redan af oss beskrifna lönndörrn gick upp. Så fort Rodille stigit öfver dess tröskel befann han sig 1 det bredvidliggande husets bottensal, bakom det tjocka, innanför med gröna gardiner försedda, gallerskranket. Det skarpa ljudet af filen urskildes nu under den öfverallt herrskande tystnaden så tydligt som om de nattliga arbetärne befunnit sig inne i sjelfva rummet. Vid sidan af den gamla pulpeten hvarpå alltid hvilade två par pistoler, några vågskålar till guldnippernas vägning och ett än fullt och än tomt penningskrin, såg man i sjelfva golfyet ett kopparhandtag, hvarvid var fästad en ståltråd hvars yttersta ända tycktes försvinna under golfplankorna och hvars bestämmelse och ändamål ej stod till att i hastigheten utfundera. Rodille fattade med begge händerna om detta handtag och drog häftigt derpå. En i golfvet inpassad fall-lucka blef med detsamnia synlig; den öppnade sig några tum men Rodille tyckes ej vilja se den mera öppnad. Han började skratta. Derefter släppte han sitt tag och gnuggade belåtet sina händer.