tor dem som vilja gora bekantskap med den utmärkte Irländarens riktning och stil. Torsdag i st. f. fredag. Då man skrifver om natten något som skall komma i tryck följande morgon händer det tyvärr någon gång oss, liksom en annan morgontidning, att man misstager sig om dag. Så gick det då vi nedskrefvo notisen om excellensen Manderströms mottagning med bal. Den egde rum i torsdags afton. Är hvem som helst lika berättigad fill skydd ä jernviägar som en kunglig person? Jernvägsstyrelsen har inlemnat en skrifvelse till civildepartementet angående det missödet, att ena hjulet å den kungliga vagnen sprang sönder då konungen reste till Norge. Vid denna skrifvelse är fogad en rapport till jernviägsstyrelsen från trafikintendenten som var med ivagven vid tillfället. Begge skrifvelserva förklara att vagnen var väl tillsedd och i bästa skick samt att olyckan icke hade någon annan anledving än köldens inverkan på jernet i förening med banans hårdt frusna tillstånd. Chefen öfver trafikstyrelsen tillkännagifver att för att vid behof lättare och säkrare kunna gifva signaler till så väl konduktörer som lokomotivet hafva de kongl. vagnarne nu blifvit försedda med en signallina öfver taket, hvartill handtag fiunes inuti kupån, genom dragning hvarå så väl en ånghvissla å lokomotivet öppnas som konduktörens särskilda Detta är godt och väl; men huru skola pessagorare 1 andra vagnar kunna meddela sig åt konduktören, om de märka att olycka är på färde? Det ges väl resande, hvilkas lif äro lika dyrbara som en kuuglig persons, och hvilka således förtjena lika mycken omtänksamhet. Drottning Victoria af England hyser i detta fall samma åsigt som vi. Hon har nyss tillskrifvit direktionerna för åtskilliga af de jernvägar som sammanlöpa i London ett bref, hvari hon uttalar sina lifligaste förhoppningar att de må noga eftersinna alla möjliga medel att förekomma olyckshändelser, hvilka alldeles icke äro något oundgängligt bihang till resor på jernväg. Hennes Maj:t säger att hon väl vet att man vidtager utomordentliga försigtighetsmått när Aon reser, men det är för hennes familjs skull, för dem som resa i hennes tjenst och för folkets i allmänhet, som hon uttalar sin förväntan att man må göra alla förvissade om samma stränga uppmärksamhet, som man så omsorgsfullt tillser i afseende på henne. H. M:t eriorar jernvägsdirektörerna om det ansvar som är förenadt med monopoliet å nästan hela landets befolknings kommunikationsmedel.