Uttydning af charaden N:o 5: Hofbal. Charad. N:r 6. Mitt första ju man af sjelfsvåld säger, Fastän på slutet skall vara d. Sällt hvarje land, som den skatten eger; Det är en himlens välsignelse. Mitt andra kan man i kölden blifva, I brist af passande garderob. Så blir ju oftast en vinterdrifva. — Det fordras främst af en å la daube. Olycklig den, som mitt tredje icke Förmår, som vi, när vi kring oss blicke. För honom allt ju förloradt går Af verldens skönhet, af sol och vår. Mitt hela kan sig till engel skapa, Dock efter rof, likt ett vilddjur, gapa. Den, som mitt hela ej råkat för, Utaf sin dygd icke skryta bör.