Dagens Nyheter – 16 februari 1865, sida 4

skydda sima hotade husdjur. Vargen rusar då genast på honom, sargar honom svårt i ansigtet och vänder sig derpå emot den sårades hustru, som skyndat mannen till hjelp, och klöser henne 1 ansigtet. Detta, som tilldrog sig midt i byn, hade ur granngårdarne ditlockat fyra karlar, af hvilka tvänne beväpnade med bössor. Så snart desse närmade sig, rusade vargen emot den ena af skyttarne, som gick främst. Denne skulle då aflossa sitt skott, men bössan klickade, och urståndsatt att försvara sig på annat sätt, slungade han odjuret, som, huggande med tänderna i det närmaste föremål, fått bösspipan i halsen, med sådan kraft åt sidan, att det tumlade 1 snödrifvan, hvarifrån det likvisst snart åter reste reste sig för att förnya sitt anfall, men träffades i detsamma af den andra skyttens väl riktade kula, som genomborrade hufvudet och sträckte djuret liflöst till marken. Af de sårade menniskorna, som ryktesvis uppgifvas till 9 å 10, äro tvenne intagna å Wiborgs lasarett och fyra hafva sökt hjelp hos provincialläkaren, men sedan såren blifvit brända åter begifvit sig hem. Antalet hästar, som blifvit bitna af vargen, skall utgöra omkring trettio, af hvilka de flesta varit under veterinärläkarens behandling; men att menniskorna eller hästarne skulle kunna räddas, torde knappt stå att hoppas ifall djuret varit rasande. En bestraffad röfvare. För omkring trenne veckor sedan tilldrog sig å en torplägenhet under kronolänsmansbostället Unn i Tjellmo socken följande händelse: Under den då rådande vackra och blida väderleken hade torparehustrun utsläppt sina höns. Under det hönsen i all sköns ro ej långt från stugan letade sin föda, slog en hök ned på en af dem. Trots offrets jämmer och klagan började höken låta sig fångsten väl smaka. I följd af hönsens allarm utgick torparhustrun ur stugan och jagade bort höken utan att han hann medtaga sitt rof. Hustrun hemtade derefter en bundt svafvelstickor, hvarmed hon började bestryka det å hönan af höken angripna stället, och gick åter in i stugan. Straxt derpå återkom höken och började spisa sitt för snart lemnade byte; men han hade ej deraf tagit många bitar förrän han kände sig ej må väl och började fördenskuli lyfta vingarne till flygt, för att bege sig bort, men nedföll snart, ej långt derifrån, död, till hustruns stora glädje, som genast uppsökte och medtog såsom segertecken sitt ärligt förtjenta byte, fastän en af hennes hönor måste med sitt lif umgälda den vunna segern. JOAN