Dagens Nyheter – 16 februari 1865, sida 1

blad och en Alexandre Dumas penna skulle vi göra en odödlig skildring af dessa revolutionsdagar. När det icke lyckades att rubba beslutet försökte man att modifiera det. Må vara, tänkte man, att dessa damer skola blifva presenterade, men låtom oss åtminstone behandla dem som man ville behandla grefvinnan Dubarry (sans comparaison för öfrigt!) Må vara att de blifva presenterade, men det bör åtminstone uppdragas ett streck mellan dessa damer och oss andra. På Knutssalen 1 Lund hade man i golfyvet inlagt en särskild tilja, hvaröfver ingen ofrälse fick gå, så att gästerna på Knutsbalerna voro delade liksom akteroch fördäckspassagerarne på en ångbåt . . .— Om det icke gär an att lägga in en sådan tilja i Hvita hafvets bonade golt, så låtom oss göra ces dames det strecket att icke tillstädja dem samma drägt som vi af den gamla regimen bära. Våra puffärmar, dem behålla vi för oss — någon skilnad skall det vara — någonting skall dock visa hvilka som äro vanbördingar, då vett och sätt ej förråder dem. Nya försök att genomdrifva dessa åsigter! Men förgäfves. Konungen stod fast. Skola de komma hit, så må de också kläda sig som de vilja.? Således till och med i den officiella hofdrägten . . . således med puffärmar eller hvad det nu är som utmärker presenterades sköna skara. Reformen är definitivt beslutad. Verkställigheten väntar väl endast på konungens återkomst. Bland de första som komma i åtnjutande af förmånen räknar man öfverintendenten Beckströms, hofstallmästaren HFischerströms och adjutanten kommendörkaptenen Sundios fruar.