Dagens Nyheter – 16 februari 1865, sida 1

martyr, — svarade Vaubaron sakta, — och jag skall med högburet hufvud uppträda på Calos och Lesurques schavott . . . min oskuld skall i det sista ögonblicket skänka mig kraft . .. Men hvad skall det väl bli af min hustru och mitt barn när jag är borta? . . . Se der hela min: fruktan, se der den tanke som låter mig lida tusende dödsstraff, änuu grymmare än det som väntar mig! — Förtvifla ej i förtid? — utbrast den unge advokaten eldigt. — Det kan ännu mycket förändra sig till den dagen, då assisrätten har sin session . . . Underverk äro mindre sällsynta i justitie-palatset än annorstädes, der får man ofta bevittna de mest oväntade scener ... Hvem vet om icke polisen lyckas få spaning på den verklige mördaren hvem vet om ej någon okänd medbrottsling, sviken i sina förhoppningar om en lysande vinst, angifver honom, och hvem vet om ej min orubbliga tro skall skänka mig den energi som beherrskar själar, den vältalighet som rör hjertan och den kraft som är nödvändig för att öfvertyga de sceptiska och tvinga de klentrogne att ändra åsigt. — Ja, ja, rädda mig! — mumlade Vaubaron, sammanknäppande sina händer. — Rädda mig för min hustrus och mitt barns skull! — Jag hoppas att Gud skall skänka mig förmåga dertill! — svarade den unge mannen, hvars ädla ansigte färgades af en feberaktig rodnad. — Och nu, min herre, har jag sagt allt, — sade mekanisten tyst; — jag har gjort allt hvad som står i min makt för att skänka er de upplysningar ni väntat af mig .-.