Dagens Nyheter – 15 februari 1865, sida 1

Jean Vaubaron. Andra delen. (Forts. fr. N:r 1—38.) Dessa ijufva drömmar som Vaubaron hade helt vaken, atbrötos hastigt. De två gendsarmerna fattade honom i hvar sin arm och släpade honom med sig uppför perrongens trappsteg. Instruktionsdomaren och sekreteraren gingo förut, vägledde af poliskommissarien, hvilken var densamma som på morgonen hållit ransakningen i hotellet. Utan den ringaste sinnesrörelse passerade mekanisten genom förstugan, korridoren och de stora rummen, hvilka han såg för första gången i sitt lif och han kände till och med — sällsamt och oförklarligt nog vid ett dylikt tillfälle — ett slags dyster nyfikenhet. Det hemska tåget inträdde först i Ursule Renauds rum. Enligt poliskommissariens uttryckliga order befann sig derstädes allting alldeles i samma skick som i det olycksdigra ögonblick då Rodille efter att ha utfört sitt första brott lemnade den beklagansvärda hushållerskan för att äfven fullborda sitt verk med hennes husbonde. Hushållerskans lik hvilade ännu i samma stora länstol, der den skoningslösa döden, framkallad af blåsyran, öfverraskat henne.