Dagens Nyheter – 14 februari 1865, sida 3

för det denne i poliskammarens förmak oqvädat Meurling och kallat honom korf. — Var det någon annan förolämpning? — frågade ordföranden. — Ja, han steg upp på en stege i förmaket och sade sig vilja agera domare — svarade Meurling. — Är det sannt? — frågade ordföranden vänd till Pettersson. — Ja, nog sa jag korf, ty jag visste intet annat namn pån, och idetsamma kommo två andra korfvar och antastade mig. — Stå inte inför domstoln och var oförskämd — invände ordföranden — kallade ni honom för något annat? — Nej, inte annat än det vanliga namnet. Målet uppskjöts till annan dag, då vittnen skulle inkallas. En äfventyrare. Lördagen den 4 d:s anlände med bantåget från Stockholm till Göteborg en ung man som inlogerade sig å Hotel Britannia. Man medför i våra dagar i allmänhet icke mycket Gepäck på resor, hyarföre man ej heller på hotellet fästade någon särdeles uppmärksamhet vid de föga imponerade dimensionerna hos den resandes nattsäck. Mera egendomligt föreföll det dock att hans kostym under öfverplagget utgjordes af den mera för salongen än jernvägskupeån lämpliga svarta fracken. Den ena dagen efter den andra förflöt emellertid och då värden på hotellet, som började fatta misstankar, slutligen presenterade sin räkning uppdukades för honom åtskilliga historier om väntade remisser från hufvudstaden, obetydliga delar af ett stort arf, som skulle ha tillfallit mannen af svarta fracken. Emellertid tilldrog sig i lördags e. m. vid 3:tiden att en person iklädd svart, frack, utan öfverrock, och åkande i en droska infann sig i schwetzeriet å hotel Phoenix och efter att hafva intagit kaffe lemnade stället, medtagande en öfverrock tillhörande en af gästerna på stället. Stölden anmältes i poliskammaren och omkring kl. 7 på e. m. greps vår öfverrocks-amatör å en biljard vid Vallgatan. Vid häktandet uppgaf han sitt namn vara Albert Ludvig Samuel Lundin, son till taffeltäckaren hos prins Oscar S. Lundin samt att han, som förut varit handelsbokhållare i Stockholm, hitkomrrit för att söka kondition och tagit in på Hotel Britannia. LIL. som är helt ung, född år 1844, har ett icke ofördelaktigt yttre, men att döma af det lefnadssätt han under sin sejour i Göteborg fört och som till största delen utgjorts af utfarter i hyrkuskåkdon, naturligtvis på kredit, och höga biljardspel, dervid liqvid skett dels med pantsedlar och dels med klädespersedlar, torde man kunna antaga att den olycklige yngligen tillhör den bedröfliga klass af enfants perdus, hvaraf hufvudstäder i allmänhet öfverflöda.