Dagens Nyheter – 14 februari 1865, sida 2

genombryta det tjocka mörker som omgaf brottet, och för att för hvar och en i klart ljus framställa Jean Vaubarons del deri. Det var också omöjligt att betvifla att han var mördaren, allting förenade sig för att bevisa det, icke ens om han blifvit gripen på bar gerning hade omständigheterna kunnat vittna kraftigare emot honom. Mekanisten återfördes till fängelset, hvarur han några timmar sednare åter hemtades för att föras till Pas-de-la-Mule-gatan dör han skulle konfronteras med baron de Virivilles och Ursule Renauds lik. En oskyldigt lidande. Under det gendarmerna och polisagenterna återförde mekanisten till hans fängelse 1 Conciergeriet, vandrade Laridon med sänkt hufvud och tankfull mine vägen framåt till sitt hem. För första gången i sitt lif kände klädmäklaren någonting som oredigt liknade samvetsförebråelser. Det är intet tvifvel att Laridon var en genompiskad bof, men det oaktadt hade han hittills alltid ryggat tillbaka för ett mord och i detta ögonblick förstod han, att han genom sitt falska vittnesmål begått ett dylikt, han förstod att hans lögn skulle föra ett oskyldigt offer på schavotten.