Dagens Nyheter – 14 februari 1865, sida 1

alltför stora nit förhindrade tågets afgång. Härom borde undersökas. I sammanhang härmed kan jag ej underlåta att påpeka det för trafiken hinderliga som ligger deruti, att stationspersonalen är ålagd att på militäriskt vis helsa på alla förmän. Under det en stackars tjensteman skall ha ögonen öppna för att efterspeja, det han ej må göra sig skyldig till ohöflighet i helsningsväg mot en händelsevis uppträdande förman kan han lätt försumma sina egentliga tjensteåligganden, såsom att springa till vexeln, befalla ett stående tågs afgång o. s. V. Att ingen har reda på vid hvilket klockslag extratåget ankom, ser högst besynnerligt ut. Bevisadt är, att det blandade tåget ankom till Sandsjö senare och qvarstod längre än vederbordt. Men det är ingalunda bevisadt, det extratåget kom tidigare än tidtabellen utstakade; blott relativt till blandade tågets ankomst kunde man på ett ungefär uppgifva, att det förstnämnda kom 6, 10 å 15 minuter efter det sednare. s Det hade ålegat stationsmästaren i Sandsjö att hålla vexeln klar för det väntade extratågets invexlande på sidospåret, då det blandade tåget dels kom för sent, dels upppehölls öfver tiden på bangården. Att ej nedtaga stoppsignalen var visserligen i sin ordning, men vid jernvägstrafiken finnes alltid minst två sätt att förekomma olyckor; hjelper ej det ena, användes ett annat medel; detta andra medel var här att invexla extratåget på sidospåret, då från extratåget gafs stationssignal, utvisande att stoppsignalen ej kunde efterlefvas. Till lokomotivförarens nackdel kommer endast att han ej backade, då ingen fanns vid vexeln; drygaste ansvaret bör tillskrifvas stationsmästaren, som litade på sin stoppsignal och ej begagnade annat medel att skydda stationen, helst om det är sant, hvad som uppgafs, det vexelkarlen gjort honom uppmärksam på att karl behöfdes vid vexeln. Att man på allt sätt velat vältra all skuld på lokomotivföraren synes deraf, att rykten utspriddes genast efter olyckshändelsen, dels det Rix var vansinnig, dels att han blifvit nekad permission och derföre hotat att sjelf förskaffa sig sådan. Det är verkligen så otroligt, det en dylik olycka kan uppstå endast genom lokomotivförarens förvållande, att man lätt kunde falla på den tanken, att Rix vore vansinnig af förbittring mot Jernvägsstyrelsen. Men så lätt är det ej att föra allmänheten bakom ljuset; flere äro allt orsak till olyckan och icke minst trafikstyrelsen som anordnade ett tåg af tomma vagnar 20 minuter efter ett annat tågs afgång. Hvarföre kunde ej alla eller några af de tomma vagnarne hakats fast vid det ordinarie tåget? Man var väl ej i så stort behof af dem att nödvändigt ett tåg skulle enkom afgå för deras rikning!