Dagens Nyheter – 14 februari 1865, sida 1

ger hvarje klädmäklare att dagligen anteckna de artiklar han inköper, äfvensom säljarens namn och adress. Vid åsynen af Laridon erfor mekanisten i sin förtviflan någonting liknande glädje. — Så skall då ändtligen denne mot mig så afvogt sinnade domare komma underfund med den obestridliga sannfärdigheten af ett af mina påståenden . . . och när han blir öfvertygad om att jag ej ljugit i en så vigtig sak, då skall han nog småningom känna sig benägen att äfven tro mig i allt det andra. Så snart dörren tillslutits bakom Laridon skyndade han att böja sin mjuka rygg och buga sig ända till golfvet. Han igenkände genast och vid första ögonkastet mekanisten, men som han ej visste hvilken hållning han borde iakttaga emot denne, undvek ha: att möta hans blick. — Träd närmare — sade domaren — lyssna uppmärksamt till hvad jag har att säga er och svara ganningsenligt derpå. Laridon tog några steg framåt och hans små korta ben svigtade under honom. Domaren riktade nu till honom några formfrågor och under det han besvarade dessa samlade han alla sina krafter för att beherrska sin häftiga sinnesoro. Han frågade sig också på samma gång sjelf med liflig nyfikenhet hvarför han blifvit ditkallad och hvilka de fakta kunde vara som han skulle bevittna. Hans undran i detta hänseende behöfde ej bli lång. — Känner ni denne man? frågade domaren, pekande på Vaubaron,