Dagens Nyheter – 13 februari 1865, sida 3

Flickornas nyårsvisa, myndighetsåret 1865. Verlden blifver nu för hvarje dag — san, Mera klok och riktigt oss i lag — san; Qvinnor kujonera Duger nu ej mera, Mina gubbar, efter ert behag — san! Derför har vår gode Kung satt stopp — san, Här skall bli ett annat lefnadslopp — san; Vi från denna dagen, Så befaller lagen Får rå fritt om både gods och kropp — san! Ärfdabalken fick för några år — san, Sig en dufning, som var mägta svår — san; Bror och syster båda Skola lika råda Öfver fars-arf, som i skifte går — san! Giftasbalken nu en sinkadus — san, Fått, han också, och det utan krus — san; Några giftomänner Man ej mera känner, Gifter sig, när man så vill, burdus — san! Gubbfar sjelf så väl, som kära mor — san, Hafva ej att säga minsta ord — san, När det månd behaga Öss en man att taga — Nu är valfrihet i högan Nord — san! Också nu förvisst jag förespår — san, Att vid fyllda fem och tjugo år — san, Eller derutöfver, Ingen mer behöfver Tråva ogift bort sin glada vår — san! Och sen man har blifvit nu så friv — san, Kan väl också hända sig, att vi —san, Hvad de månde nliar) Ta oss för att fria, Sjelfva och då skall det lustigt bli — san. ) Lida (provinsialism. r. (Norrk. t.)