Dagens Nyheter – 13 februari 1865, sida 1

ringen att förklara alla sådane till all kraft och verkan dödade. Eljest kunna vi snart, tack vare böteshungriga fiskaler, få uppsjö på bönhasjagter. Ifrågavarande förbud är icke det enda som landshöfdinge-embetet i Kalmar tagit sig frihet att utfärda till förfång för loflig frihet. Tidningen Kalmar skyr icke att yttra: Kalmar län är numera kändt såsom vitenas förlofvade land. En resande tillfrågade derföre en gång på skämt en giästgifvare om man i Kalmar län hade rättighet att putsa näsan, utan att sättet härför bestämmes i en landshöfdingens kungörelse, och med vite ifall man ej åtlyder. Den resande, som förmodligen var en spefågel till jurist, fick af gästgifvaren, som var hvad allmogen kallar en illmarig karl, följande svar: Med respekt sagdt för konungens befallningshafvande, så ge vi bönder knappast akt på eller bry oss om det eviga reglementerandet. Huru skola vederbörande kunna fordra att alla andra skola, liksom han sjelf tänka efter lineal? Det förefaller mången som borde den massa vitesförbud, som emanerat från landskansliet, snart blifva kodifierade; men kanske att man cj ens på landskansliet vet hvilka af dessa edikter äro gällande eller ej. De borde derföre sammaubindas i en bok, som låge på hvar giästgifvaregård vid gränsen, till hands för hvarje ankommande resande, på det att denne måtte veta hvilka lagar som gälla i Kalmar län.