Dagens Nyheter – 13 februari 1865, sida 1

Jean Vaubaron. Andra delen. (Forts. fr. N:r 136.) — Är detta verkligen er åsigt? — Ja, min herre, jag svär det och jag ber er att icke tvifla derpå. Instruktionsdomaren tog från sin pulpet ett af de derpå lagda föremålen och lade det framför Vaubarons ögon, dock på så långt afstånd att han ej kunde granska det närmare. — Hvad är det? frågade han. — Det är, — svarade han utan tvekan, — en grafstickel. — Känner ni igen den? — Alla sådana se likadana ut. — Betrakta handtaget nogare, -fortfor embetsmannen och nirmade den till mekunistens ögon, — ser ni ingenting särskilt på den? Vaubaron gjorde en åtbörd af öfverraskning. — Ah, — fortfor instruktionsdomaren, — detta verktyg tycks verkligen icke vara er obekant. Jag märker att ni upptäckt de på skaftet graverade initialerna, ett J och ett V om jag icke misstager mig . .. ni heter ju Jean? — Ja, min herre. — Dessa J och V äro således era initiaJer ... denna grafstickel har således tillhört er.