Dagens Nyheter – 11 februari 1865, sida 1

och jag vill äfven tro dem uppriktiga es försök att återhemta er en smula... jag vill ännu vänta några minuter innan jag börjar förhöret .-De anklagelser hvilka hvila på (er äro sådana att ni verkligen behöfver hela ert lugn, hela er kallblodighet, hela er fattning för att kunna svara mig! Ehuru uttalade med den iskalla släpande röst som vi redan nämnt, voro dock dessa ord välvilliga eller åtminstone något lugnande. De bevisade att den anklagades ställning föreföll domaren kritisk, men de förrådde lika tydligt att hans försvar skulle afhöras med största uppmärksamhet och med den strängaste opartiskhet tagas i öfvervägande. Vaubaron kände sig något lättare till mods och gjorde en sista kraftansträngning för att beherrska sin upprörda sinnesstämning och sin förvirring, Han lyckades äfven efter några minuters förlopp bli så pass herre öfver sig sjelf för att med svag röst kunna hviska: — Jag står nu till er tjenst, min herre oo. . jag tror mig ändtligen kunna besvara de frågor ni behagar ställa till mig. Instruktionsdomaren hade begagnat sig af den anklagades tystnad för att ännu en gång genomgå kommissariens rapport, — en rapport som han redan nästan kunde utantill, — och att med blyertspenna göra några små anteckningar på en bit papper.