Dagens Nyheter – 11 februari 1865, sida 1

fit (MM AARRR, en brottsling, domaren som skall förhöra mig kan lätt tro att det är af fruktan och sam. vetsångest jag skakar rfå detta sätt och det blir genast ett nytt bevis emot mig, det svåraste kanske . . . allt förenar sig då för att störta mig! Och gifvande efter för en plötslig, iocmotståndlig ingifvelse utropade han: — Min herie, jag fordrar rättvisa! . .. För alla andra är ni domare, men för mig skall ni bli en räddare, ännu aldrig har en brottsling lidit gräsligare qval än jag sedan denna morgon och ändå är jag oskyldig, ja, vid den lefvande Guden .som hör mig, vid min hustru och mitt barn som jag ilskar, svär jag att jag är oskyldig! . .. IYV. Instruktionsdomarens kabinett. Domaren svarade ej. Med en liflig åtbörd som var honom egen, sköt han för några ögonblick upp sina glasögon och studerade med den största uppmärksamhet Vaubarons ansigte. Denna man ser verkligen icke brottslig ut, — sade han till sig sjelf efter ha slutat denna granskning. i Han drog dock häraf ingen gynsam slutsats för den anklagade.