Dagens Nyheter – 10 februari 1865, sida 1

Msn Ånn RAR —— —-— TF tU Jean Vaubaron. Andra delen. (Forts. fr. N:r 1—34.) ITU Fängelset. Två eller tre gånger på vägen mellan Pas-de-la-Mule-gatan och concergeriet tilltalade polisekommissarien fången. Han erhöll dock intet svar af honom, af det mycket enkla skälet, att mekanisten ej hörde frågorna och äfven befann sig i den fysiska omöjligheten att uttala ett enda ord. Han hade dock ej förlorat sansen; hans ögon voro öppna, hans läppar rörde sig, benen skulle ha burit honom, kortligen : kroppen lefde, men ett slags dvala förlamade helt och hållet alla hans själsegenskaper. Jean Vaubarons moraliska läge kunde jemföras med en mans hvilken nyss oväntadt erhållit ett förfärligt slag i hufvudet och som under den bedöfning som följt på denna stöt för ett ögonblick blifvit beröfvad minnet, tankekraften, målet. Ett sådant tillstånd, en vida allmännare följd af stora oförutsedda olyckor än man