Dagens Nyheter – 10 februari 1865, sida 1

äro bröder, de der i innerlig kärlek och välvilja hafva att stödja och bistå hvarandra. Äfven den närvarande tiden vidröres, men mera förbhoppningsfullt. Ett litet stycke häraf är särdeles intressant och enligt vår uppfattning träffande med afseende på dagens stora brännande fråga: Den konung, som nu leder brödratolkens angelägenheter, tyckes ock hafva djupt fattat detta, då han på ett högst berömvärdt sätt vidtagit åtgärder för undanrödjande af de stötestenar, som ligga i vägen för folkens närmande till hvarandra, både i rent inre andligt och i yttre medborgerligt eller statsrättsligt hänseende. Under hans infytelse har svenska folket haft den glädjen att emottaga ett representationsförslag, som nu hvilar till antagande eller förkastande vid nästa riksdag. Detta förslag är på långt när icke jemförligt med hvad brodertolket ägt, alltsedan 1814. Men det utgör dock ett bestämdt och vigtigt närmande till hvad detta folk äger, och bör i detta afseende, ifall det antages, bidraga dertill, att många missförstånd folken emellan försvinna och Sverge för sin enskilda del kommer utur den förlamning, med hvilken det så länge varit besväradt under fyrkammarsystemet. Man har sagt mig, att konungen bearbetas liksom förut hans höge fader, af dem, som äro fiendtliga cmot folkfriheten, i den rigtning att han icke skulle lemna förslaget det moraliska understöd, som det så väl behöfver, då afgörandets stund är inne, utan låta det falla, och på sådant sätt indirekt motverka det. Men vi bedja till Gud, som är konung alltid och evinnerliga, att han ville ingifva sitt synliga ombud här på jorden det mod som han behöfver, för att icke lyssna till denna skadliga sidoinflytelse; emedan i annat fall det innebure en våda både för landet, för konungen sjelf och för den bildade verlden i allmänhet, och kanske den största vådan för dem som voro upphofvet till detta vacklande. Vi hoppas att han består profvet och fullföljer såsom en man hvad han påbörjat, lyssnande till ingen annan röst än sitt samvetes och sina lagliga rådgifvares ord. I detta fall är han sitt folks herde och har att alltid påräkna dess verksamma stöd och kan såsom Salomo, som nitälskade för att bygga Herrans namn ett hus, en medelpunkt, der alla dittills skiljda intressen kunde mötas och sammansmälta till en enhet, se sitt verk krönas med välsignelse och framgång. Det anförda torde vara tillräckligt för att rekommendera denna föreningspredikan i dess helhet till talrika afnämare.