Dagens Nyheter – 9 februari 1865, sida 3

y j Å I signal hörde han så snart derefter tåget blifvoro tillskrufvade på ordinarie tåget wuuder BA VM VIMAIGUON, ULL UVA vB Tv OUPPGILVILE öfver tiden på Sandsjö emedan det var ovanligt mycket att göra vid bagaget; vidare att hans klocka möjligen gick orätt. Rättegångsbiträdet Staaf anmärkte att då vexla tren, ehuru sent det skedde, bann springa ett så långt stycke, måste extratågets fart inI galunda varit så stark, som man velat påstå. Konduktören Brandt, anställd vid jervägen sedan 9 år tilibaka. Vittnet hörde inne på Istationen inga signaler från extratåget. Ord. tåget hade uppehållit sig 6, högst 10 minuter vid Sandsjö, då extratåget ankom. Vittnet kom ut från kontoret då vexeln passerades af extratåget, som inkom på bangården med 2 mils fart. Ord. tåget, hvars konduktör vittnet var, skulle hafva kunnat afgå efter 2 min. Stationsuret vid Nässjö gick 4 minuter efter hans klocka. Stationsklockorna i allmänhet gå olika, med 2 å 4 minuters skilnad. Ibland hafva de stannat af köld. Vittnet såg ej på klockan vid Sandsjö. I anledning af detta vittnesmål upplyste Knochenhauer att han hörde ankomstsignalen inne på stationen. — Löjtnant Rosenqvist upplyste att stationsklockorna ställas hvarje dag genom allmän telegrafsignal utåt linien dels från Malmö dels från Göteborg. Så hade skett ifrågavarande dag. — Löjtnant Bergström anför att Nässjö och Sandsjö tyckas hafva gått lika, alldenstund på telegrammet om extratågets utgång från Nässjö samma expeditionstid är antecknad i Nässjö och i Sandsjö, neml. 8: 52. (Se Petterssons vittnesmål härofvan; deruti säges att telegram kom till Sandsjö då ord. tåget anlände, således kl. 9,4.) Restauratör ren Petersen såg från ett vindsfönster först röken, men ej sjelfva extratågetf; vit synligt; 4 signaler förmärktes. Tvenne karlar syntes skynda till vexeln. För vittnet hade Rix sedan sagt att han ej kunde backa för att ej förstöra lokomotivet, samt att han ej trodde det passagerare funnos med på det blandade tåget. Extra stationskarlen Ola Olsson hade förliden sommar hört Rix vid förbifart yttra, att han då skulle köra lokomotivet så att det kunde hoppa ur banan. Vittnet Brandt framkallades och tilfrågades af domhafvanden, huruvida bromsarne det att detsamma stod stilla vid Sandsjö. Brandt intygade att på hans vagn voro bromsarne lossade; hvad de öfriga anginge, kände han ej förhållandet dermed. Härmed afslutades vittnesförhöret. Intendenten Frykholm ville uppläsa ett enskilt bref från en passagerare på ord. tåget, och stäldt till generaldirektören. Riättegångsbiträdet bestred brefvets uppläsande, så vida ej innehållets sanningsenlighet befästades genom edgång af brefskrifvaren. Intendenten påyrkade ej vidare uppläsandet, utan anförde derefter skriftligt sina slutpåståenden, utgörande hufvudsakligen ett upprepande af hvad förut i saken blifvit offentligen uttaladt från jernvägsstyrelsens sida. Bland annat anfördes att högsta antalet bromsar, som skola begagnas, beror på banans stigning; men ovilkorlig efterlefnad af reglementet härutinnan är ej påbjuden; stationsinspektoren får rätta sig efter det antal bromsar som finnas tillgängliga, dock i samråd med lokomotivföraren. Detta hade iakttagits af löjtnant Bergström i Nässjö, hvadan denne bör frikännas från allt ansvar. Äfven Knochenhbaur i Sandsjö är oskyldig till olyckan. Det åligger en lokomotivförare att uppmärksamma isynnerhet fasta signaler. Vid en station kan ett stillastående bantåg räddas genom att vexla in ett ankommande tåg på sidospåret ; men på linien finnes intet räddningsmedel i fall stoppsignal ej åtlydes af kommande tåg. Stationens slut1 tande läge är ej ursäkt för lokomotivföraren. : Stationsinspektoren behöfver ej hålla vexeln besatt, då han ej borttagit stoppsignalen, ty det skulle varit ett fel att invexla ett i or-! dentlig tid kommande tåg på sidospåret; att: vänta tåg i olaga tid behöfver ej inspektoren; ! kommer dock ett sådant, är i dylik händelse 1 ej annat försigtighetsmått behöfligt än att! stoppsignal finnes, men vid vexeln behöfves ej karl. Reglementet föreskrifver visserligen att då extratåg väntas får ingen lemna sin plats; men denna föreskrift gäller blott för linien, t ej för stationsvexlaren; finnes ej heller intagen i instruktionen för stationspersonalen. Vidls ( j 3 k Ö RK AR en station kunna alla spåren vara upptagna för s kolvagnar och dylikt, huru skulle i sådaa händelse en station vara skyddad för kommande tåg, hvars förare ej åtlyder stoppsignalen?! Ansvar yrkas å Rix och fordras att denne skall kännas skyldig ersätta den skadaö