Dagens Nyheter – 8 februari 1865, sida 2

begge de mest talande exempel i sednäre tider på stor embetsmannaduglighet, som utan rekommendation af börd och relationer bragt dem fram till statens högsta värdigheter. Båda hafva synnerligen verksamt ingripit i utvecklingen af vårt lands närimgslif och handel; båda hafva, hvar efter annan, under er längre följd af år beklädå den vigtiga befattningen af civilminister och på denna post utvecklat en mycket stor verksamhet för genomförande at en mängd tidsenliga ekonomiska reformer. Efter att sedan 1816 hafva tjenstgjort såväl i handelsoch finansexpeditionen af K. M:ts kansli som i generaltulldirektionen blef han 1825 utnämnd till sekreterare i den då nybildade generaltullstyrelsen och hade sedermera tid efter annan förordnande att förestå departementschefsembetet inom nämnde styrelse samt vid några tillfällen generaltulldirektörsembetet. Vid 1844 års riksdag utsågs han af konstitutionsutskottet till dess sekreterare. 1846 insattes han aft regeringen såsom ledamot i representationskomiten. Den 23 Sept. 1847, då hans broder afgick ur konseljen, utnämndes han till dennes efterträdare såsom statsråd och chef för civildepartementet. Detta embete beklädde han i något öfver 9 år. Bland de reformer, som under dessa år emanerat och varit beroende på nämnde departements handläggning, nämna vi: den nya bränvinslagstiftningen; statens uppträdande såsom anläggare af jernvägar; införande af decimalsystem för mått, mål och vigt; nya grufvestadgan; nya patentförordningen; inrättande af ett statisviskt embetsverk och ordnande af geolegiska undersökningar öfver hela riket, förbättrandet af landtbruksläroverken, reorganisationen af teknologiska institutet och inrättandet af tekniska elementarskolor m. m. ) Då han den 16 dec. 1856 afträdde ur konungens konselj, utnämndes han till generaltulldirektör, hvilket embete han beklädde intill sin död, och i kvilket han gaf verksamt stöd åt de liberala åsigter på tull-lagstiftningens område, som vår regering omfattat och successivt sökt bringa till tillämpning. För dessa åsigter har han ock uppträdt, såsom ledamot af bevillningsutskottet vid 1856—57 och 1859—60 årens riksdagar. Bland de särskilda utmärkelser, som kommit honom till del, nämna vi här endast att han blef adlad år 1857, sedan han året förut blifvit riddare af Serafimerorden, inom hvilken han 1858 utnämndes till ordens öfverste-skattmästare. Generaltulldirektören Fåhreus efterlemnar enka, Immanuella Sturzenbecker (hvilkens yngre syster är gift med den andre tvillingbrodern) och 7 barn, bland hvilka sekreteraren i statistiska byrån doktor Edv. Fåhreeus nu ärfver adelskapet och värdigheten af caput familig. ) Det bör dock anmärkas att i dessa som inästar alla andra fall är det icke ministern eller regeringen som tagit initiativet, utau medlemmar af rikets ständer. Red. af D. N.