Dagens Nyheter – 8 februari 1865, sida 1

re Rn m— LV —V— — ov oo —2 OR nd Ve BAD AN Vr isad af förskräckelse. Han hade ej på sin kind känt fläkten af Marthas andedrägt, hennes läppar icke öppnats för att svara honom. — Blanche, utropade han med hes, ogenomtränglig röst, Blanche, min dotter, mitt arma barn, må Gud ha medlidande med dig . man bortsläpar din far och din mor är död! . .. Andra delen. IL Modren och dottern. -— Denna man är visserligen mycket brottslig, men han är äfven mycket olycklig, — tänkte poliskommissarien ofrivilligt rörd af Vaubarons sönderslitande klagan, — hur stort brottet än må vara så är dock den botgörelse som nu börjar förfärlig. Han närmade sig i sin tur sängen och lade för några minuter sin hand på Marthas bröst. Under denna lätta tryckning kände han hennes hjerta sakta slå. — Er hustru är icke död, min herre, — I sade han derefter vändande sig till Vaubaron, — hon är endast afdånad och jag tror mig