Dagens Nyheter – 8 februari 1865, sida 1

En vän al stånden. Det är någonting så utomordentligt rart nu för tiden avt träfta någon som öppet 1lörsvarar ståndstörlattningen, au det är riktigt nöjsamt att se sådana äsigter och de gammaldags skäl som framföras tör dem. Det är ur denna synpunkt vi meddela följande insända artikel. Någon vederläggning derat behötves icke. Det, skall ändå ingen mer än insändaren sjelf samt de adelsmän och prester, som alltid motsatt sig och äfven framgent — så länge de våga! — skola motsätta sig ståndstfördelningens upphäfvande, tro att konungen och statsrädet icke ämna vidhålla det förslag till nationalrepresentationeng ombildning, som de gemensamt afgifvit, och om möjligt ännu mindre skall det lyc kas att finna någon mer än de ofvannämnda kategorierna af egennyttiga, som går in på att det är historiskt eller förnuftigt rätt att några tusen adelsmän och prester utöfva halfva lagstiftuingsoch beskattningsmakten. Den Boströmianska uppsatsen, som lifligt påminner om salig Biets eller Tidens anda, lyder som följer: Det tycks som den sig så kallande centralkomiten för representationsreformens genomdrifvande gjort sig serdeles brådtom att hinna gå sina motståndare i förväg, alldenstund nämnda komite redan nu låtit genom alla pressens organer utbasuna sina vackra och patriotiska nyhetsprojekter. Men måhända har den gjort rätt uti att redan nu börja det stora värfningsarbetet, ty hård torde kampen blifva, innan det lIiberalistiska partiet ser sig nödsakadt uppgifva fältet. Vi hoppas, och med oss de festa patrioter, att detta år måtte blifva dess dödsår, och tillika dödsåret för alla vidare atomistiska förslag, samt att svenska folket med sin reflekterande karakter och sunda politiska takt en gång för alla, genom ständernas votum, nedtystar detta skrän, som, icke nöjdt med att proklamera hela nationen såsom omstörtningspartiets bundsförvandt, äfven är förmätet nog att vilja hedra H. M:t konungen med namnet af samma partis beskyddare. Och