Dagens Nyheter – 7 februari 1865, sida 2

— Min herre, svarade embetsmannen med sträng röst, ni hoppas förgäfves kunna missleda rättvisan . . . ingen vet bättre än ni att här icke är frågan om en simpel bysättning. — Det är således en verklig arrestering upprepade mekanisten utom sig af förskräckelse, en arrestering! . . . Men det är omöjligt, min herre, jag har ingenting ondt gjort . Jag har ingenting att förebrå mig... alls ingenting . . . jag svär det. — Försök att derom öfvertyga instruktionsdomaren, inför hvilken ni snart kommer att stå, jag begär icke bättre . . . Men låtom oss nu gå, min herre, bespara mig den sorgliga nödvändigheten att behöfva anlita den beväpnade styrka, hvaröfver jag har att förfoga. — Men hvad har jag då gjort? . . . Ja, hvad har jag gjort, skrek Vaubaron med af snyftningar nästan qväfd röst och vred förtviflad sina händer, hvarföre anklagas jag?... i himlens namn, säg mig hvarföre jag anklagas? . .. Af nåd, förklara mig hvad allt detta vill säga? I — Ni är anklagad för att denna natt ha begått ett dubbelmord, förenadt med inbiott och stöld, svarade kommissarien med dundrande röst. — Ett mord! .. . en stöld . . . och derföre är jag anklagad! . .. Jag ... jag . jag! . .. utropade mekanisten och höjde sina händer mot himlen liksom för att taga den till vittne på sin oskuld.