Dagens Nyheter – 4 februari 1865, sida 3

Miännich, förklarat att laga hinder för upptagandet af denna framställning icke förefunnits, hvarföre hofrätten i denna del återförvisat målet till ny handläggning vid råd husrätten. I Postlaåda wppbruten. Till poliskammaren har från generalpoststyrelsen inkommit anmälan derom, att den i hörnet at I Clara Norra Kyrkogata och Mister Samuelsgatan varande breflåda sistl. söndags morgon kl. 9, då första brefafhemtningen för dagen skulle ske, befunnits uppbruten. Uti breflådan lågo tvenne bref; huruvida några sådana blifvit borttagna har ej kunnat uppgifvas. Riddavreslag. Förre kronoarbetskarlen Wengelin stod i går som målsegande inföl polisdomstolen, med angifvelse mot förre sjömannen Skånberg, att denne å Adolf Fredrik: torg skulle öfverfallit och slagit Wengelin Genom inkallade vittuen upplystes att de fle sta af åkaredrängarna å stationen varit delak tiga i våldet, och framhöll ett af vittnena huru det var af nöden att polisen hade et vaksamt öga på åkarestationerna, der körsvennerna både bittida och sent ställa till oreda — Hvad gjorde du åt åkarne? — fråga. de polismästarn Wengelin. — Ingenting, de sade blott att de ville dubba mig — svarade Wengelin — och gö fick jag stryk. För att erhålla kunskap om hyvilka de egentligep voro som tillställt ordenskapitlet uppskjöts målet till annan dag. En fönsterrufa. Restauratören Jo han Ringqvist, som har krogen n:o 12 Store Humlegårdsgatan, hade i går till polisdomsto. len instämt skomakaregesällen Per Joh. Lind: qvist med yrkande att Lindqvist måtte stånds ansvar för det att han oqvädat hans hustru kastat boll med hans hundvalp och då har blifvit utvisad i förargelsen sönderslagit er fönsterruta. Lindqvist påstod att han af våds slagit sönder fönstret, hvarför målet uppskjöts för vittnens inkallande. Trassel. Skepparen Rydström och skepparen Pettersson stodo i går inför polisdomstolen, tilltalade att en dag i veckan å Blasieholm sgatan hafva grundligt kringklappat hvar I andra. Sedan rapporten blifvit uppläst yttrade polismästaren : Det var betydligt med slag n delat ut åt hvarann. — Det var i all vänskap och jag bei att få målet nedlagdt — begärde Rydqvist. — Men man får inte slåss på gatan — återtog polismästaren — berätta emellertid hwi det gick till. — Bästa herr polismästare det var blott litet trassel. — Hvad då för sorts trassel? — Jo, vi skulle motionera en häst och då ville vi köra begge två. Pettersson sökte att taga tömmarne af mig, och då blef det litet trassel af, så att vi begge föllo omkull. — Nå än Pettersson då, yrkar han inte ansvar å Rydström? — Nej, visst inte, vi ha alltid varit goda vänner och är det ännu i dag, fastän det der trasslet kom — svarade Pettersson. — Nå eftersom ni iro så såta vinner, så får målet förfalla; men låt bli att trassla en annan gång — utlät sig polismiästarn, hvarpå de båda vännerna afträdde med af glädje och innerlig vänskap strålande ögon. En tullljersteman, som har blott fyra sinnen. Till den 27 Nov. hade poliskonstapeln Jonas Häggblom utverkat sig stämning å handlanden A. G. N. i Sundsvall, med påstående om ansvar ä denne, för det han idkat oloflig försäljning af bränvin. Vid pårop af målet inställde sig parterna personligen, dervid N. nekade att hafva begåll den omstämda olofligheten. För vittnens hörande uppskjöts målet till den 11 Januari, då såsom sådana voro inkallade en bonde fråu Alnön, vid namn Ryklander och uppsyningsmannen vid Sundsvalls tullkammare, Malmberg, hvilka, efter aflagd ed berättade, Ryklander: att han den 22 i förra månaden hos N. köpt något öfver I kanna bränvin, som N. tillsagt honom att sjelf i pack: boden imäta, och hade han vid imätandet biträdts af Malmberg. Malmberg: att han i packboden ifrån ett stort kärl åt Ryklander itappat uti ett litet kärl 5 gvarter flytande vara. På tillfrågan af ordföranden om det var bränvin, som M. itappade, sade han till en början, att han icke visste hvad det var. Icke allenast ordföranden och rättens ledamöter, utan äfven närvarande åhörare, uttryckte hvar på sitt vis sin förvåning öfver M:s okunnighet i bedömandet af spirituösa drycker, helst åhörarne åtminstone hade sig bekant att M. på smaken kunde skilja bränvin från annat fludium. Likväl, och efter det att ordföranden i milda, men varnande ordalag, ytterligare