Dagens Nyheter – 4 februari 1865, sida 3

Skarpskyttarne och sabbatsifrarne. Öfverbefälhafvaren för Dalby sockens frivilliga skarpskytteförening, hr A. W. Edgren, yttrar i en uti Wermlands-Posten införd uppsals: Kan något nödvändigare, nyttigare och ädlare tidsfördrif företagas på söndagseftermiddagarne, då de slutas med detta enkla och högtidliga chorum i Guds sköna och fria natur? Ett så ädelt tidsfördrif under sabbaten kan ej vara i strid med Guds lag. Detta är min tro, och att denna tro är rigtig känner jag 1 mitt inre. Agardh säger härom: ?Vi tro, att dessa öfningars företagande under ett par timmar på söndagen icke skall skada sedligheten eller minska vördnaden för söndagens helgd. Dessa söndagsexerciser hafva varit brukade i tider då söndagens helgd strängare iaktlogg in nu, och kunna utgöra ett oskadligt folknöje, en sak som nu saknas i vårt land. Med min lilla erfarenhet och kännedom af menniskonaturen anser jag att vapenöfningar under söndagseftermiddagarne verka mycket moraliskt godt hos det uppväxande slägtet, derigenom att det borttager många tillfällen till synd. Sedan vapcnöfningar blifvit allmänt införda i alla skolor och sedan den mindre bildade allmänheten blir genomträngd af den öfvertygelsen, att folkbeväpning är ett oundgängligt vilkor för vår sjelfständigbet kan möjligen söndags-exercisen aflysas, och dermed anses något godt beredas menskligheten. I närvarande stund deremot är denna fantasi om söndags-exercisens fördömlighet efter mitt förmenande rakt stridande mot nationalbeväpningens utbredande och utveckling, som återigen är vilkoret för vår frihet och framåtskridandet. Den åsigten, som äfven offentligen är framställd, att Söndags-exercisen äfven är stridande mot verldslig lag, gendrifves med åberopande af, att under armeens årliga vapenöfningar söndags-exercis nu och alltid varit anbefald.