Dagens Nyheter – 4 februari 1865, sida 2

oen blifvit både i tal och skrift så noggrannt skärskådadt, att ingen kan undskylla sig med okunnighet om dess innehåll. Komiterade föreställa sig äfven, att en sådan opinionsyttring skulle innebära ett ovedersägligt svar på det inkast, som man ofta hört upprepas af förslaoets motståndare, att om ock behofvet af en reform i vårt representationssätt numera är erkändt, och öfvertygelsen allmän, att en så genomgripande förändring under närvarande förhållanden svårligen kan på laglig väg geuomföras om icke initiativet dertill tages af regeringen, det dock är ovisst, om allmänna tänkesättet gillar just det förslag till ny riksdagsordning, hvarom nu är fråga. Af alla dessa skäl hafva komiterade ansett sig böra uppmana alla, som dela deras ofvan utvecklade åsigter, att begagna hvarje tillfälle, som nu erbjuder sig, för att öppet uttala sin öfvertygelse, att meranämnde kungliga förslag i allt hufvudsakligt motsvarar hvad nationen i så många år eftersträfvat, och att det erkänner alla rättmätiga anspråk ; hvarföre de förena sig om den önskan att detta förslag må, genom Rikets Ständers bifall dertill, upptagas bland svenska folkets grundlagar. Måtte äfven rikets ständer behjerta detta! Måtte representationen i sin helhet instämma i den åsigt, som — komiterade våga hoppas det — skall vid början af nästa riksdag vara uttalad af det stora fertalet bland alla dem, som kommit i tillfälle att deröfver yttra sig! Måtte sålunda, medan freden iännu utbreder sina skyddande vingar öfver vårt land, denna lyckliga tidpunkt begagnas, och för alltid qväfvas de frön till inbördes splittring och osämja, som ståndsförfattuningen alltför länge hållit vid lif! Då kan Sverge utan fruktan gå framtiden till mötes; — då skall hos folket blifva lefvande den medborgerliga anda, som under den Allgodes beskydd är fosterlandets säkraste värn emot inre tvedrägt och yttre våld. Gud bevare konungen och fosterlandet.