Dagens Nyheter – 3 februari 1865, sida 1

den öfver hans hufvud liggande balkongen. Han rullade åter opp repstegen och fiste den dervid. Redan vid första försöket satt den stadigt fast. Rodille började genast att stiga uppför den, hvilket naturligtvis gick ganska lätt. Inom mindre än en sekund hade han uppnått målet och klättrat öfver balkongens balustrad. — Så är jag då ändtligen här! ...mumlade han, — tyvärr tror jag att jag måste slå in en ruta, hvilket skulle kunna förmå den der Vaubaron att ropa: tag fast tjufven just som om det fanns något att stjäla hos honom. Banditen tog två steg framåt, derefter stannade han och görande en åtbörd af den lifligaste glädje sade han till sig sjelf: — Det kan man kalla tur! ... Balkongdörrn står på glänt och jag ser ljus inne i rummet. — — — Låtom oss för ett ögonblick lemna Rodille på balkongen och före honom intränga i mekanistens boning. Det Curticiska vaxkabinettets direktör hade hållit sitt ord. En liten stund efter sedan Vaubaron hemkommit med Blanche efter den långa magnetiska seancen som äfven våra läsare bevittnat mottog mekanisten af ett stadsbud en omsorgsfullt enballerad vaxbild på hvilken det stod