Dagens Nyheter – 2 februari 1865, sida 1

den kärlek hon ingaf den, som för henne var Jordens skönaste man. Också Rodille höjde sitt glas men i stälJet för att dricka derur fäste han sin iskalla, nyfikna blick på den olyckliga qvinnan. Giftets verkan var snabb som blixtens. Ursule utstötte ej ett skrik, ingen ryckning skakade hennes kropp, glaset gled ur henneg hand och rullade framåt golfyvet, hennes ögon voro utspärrade. Hennes hufynd föll tillbaka, hon var död — — — — — Hon led ej en enda minut, sade Rodille tyst till sig sjelf med hela tillfredsställelsen hos en man hvilken väl uppfyllt sitt verk, — sannerligen skulle jag ej, ifall jag egde rättighet att välja mitt dödssätt, välja det der . . . Ja, partiet är nu börjadt, — tillade han, — nu återstår endast att fullborda det! Insatsen är värd litet besvär. Han började derefter omsorgsfullt undangömma alla de föremål som den följande morgonen skulle förråda att Ursule Renaud icke superat ensam. Han qvarlemnade endast ett kuvert på bordet, och lade tillbaka offrets papper i samma låda hvarur de nyss förut blifvit framtsgna, derefter fattade han, utan att vidröra Ursule eller ens kasta en blick på hennes redan kalla kropp en stake och närmade sig med lätta steg dörren till baronens våning. Han stannade några ögonblick i den utan