Dagens Nyheter – 2 februari 1865, sida 1

Korrespondens från Upsala. (Eorts. fr. föreg. n:r.) På aftonen var stor bal på Gillet, icke så mycket stor derför att det var mycket foll der, som fastmer för att alla stadens honora. tiores hedrade den med sin närvaro. Det ha alltid varit och kommer alltid att bli en så att, säga ensidig publik på denna dagens fest och man kunde ej bland hela samlingen upptäcka en enda af stadens borgare — nej icke en! Blott granna uniformer af alla möjliga sorter, allesamman Kongl. Maj:ts trotjenare, med undantag af det fåtal studenter, som i sin titel äro alldeles tro-lösa. Vidare rector magnificus i uniform, som blott består i en värja jemte den akademiska habiten: svarta kläder, samt en hop kortspelande veteraner, kammarherrar och adelsmän i lysande uniformer 0. 8 Vv. Damerna voro i stor toilett och företedde tillsamman en riktig blomsterguirland, sökande att öfverträffa hvarandra ismak, elegans och älskvärdhet. Klockan närmare 8 anlände landshöfdingen grefve Hamilton, hvarpå Folksången gafs från orkestern, efter hvilken ett lefve utbragtes af hr grefven för konungen, åtföljdt af fyra hurrarop och de gamla bekanta fanfarerna. Omedelbart derefter tog dansen sin början och fortgick till omkring half 1, afslutad med en angenäm kotillon. Sinnesstämningen var i den rikt upplysta salongen serdeles lifvad, och man behöfde ej trängas för att få dansa. Omkring klockan 10 lemnade grefve Hamilton med grefvinnan balen. Hvarför var nu ej en enda borgare med familj der? Kunna de ej förlika sig med att umgås bland så höga personer, som man har fått höra vår nobless tituleras? Eller ha de möjligen inga konungsliga känslor, icke råd att gå på tillställningar, eller hvar skall man söka orsaken? Det är ömkligt att se huru en handelskår, som lefver så midt inne i all bildnings midt, ej ännu hunnit skaka af sig denna, rent ut sagdt, kälkborgerlighet och ståndsfördom, som i alla tider stämplat alla dess åtgöranden; och låt dem vara hur stora kommunalmän som helst, hur rika som helst