Dagens Nyheter – 1 februari 1865, sida 1

frihet som han ansåg omöjlig att finna annor städes än i det ogifta ståndet. Dessa gyllene drömmar visade honom e; gammal ungkarls lif i Paris såsom höjden a all mensklig sällhet. Allt gick också ganska bra under en tid och baronen behöfde ej alltför mycket bekla ga sig öfver missräkningar och svikna för hopningar, då han en dag började känna si; trött af att sjelf stå i spetsen för sitt hu och utdela befallningar åt tjenarne. Han beslöt derföre att skaffa sig en hus hållerska, och det dröjde ej länge förrän er dylik inställde sig, ett fruntimmer som i alle hänseenden borde motsvara hans önskningar. Detta fruntimmer var Ursule Renaud som, försedd med de utmärktaste betyg mar kunde tänka sig, tio år yngre än då vi gjorde hennes bekantskap, vacker, liflig, mindre kopparröd i ansigtet och mera smal om lifvet, i allt var värdig att motsvara det ideal en gammal ungkarl vanligen bildar sig om sin sällskapsmamsell. Baron de Viriville helsade henne också välkommen med synbar belåtenhet. Men det djur som heter menniska kan väl en tid till följe af olycksaliga, allt för gängse irrmeningar skoningslöst under sina fötter trampa samhällets och moralens alla lagar, det randas dock ett ögonblick då moralen och samhället taga sin revanche och hämnas på let grymmaste sätt.